Familjerådgivningen spelar en viktig förebyggande roll. Genom samtal och stöd kan konflikter hanteras innan de eskalerar till våld. Familjerådgivningen har hittills erbjudit psykosocialt stöd i parrelationer, vid skilsmässor och genom familjemedling.

Tillgång till stöd med låg tröskel, kostnadsfritt och i ett tidigt skede, är avgörande. För närvarande har ändringar i Socialvårdslagen sänts på remiss. Regeringen föreslår bland annat att rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor (familjerådgivning) enligt 26 § ska upphävas. Tjänsten skulle i fortsättningen slås samman med familjearbete och familjehabilitering för barnfamiljer, utan krav på det mångprofessionella arbete som idag kännetecknar familjerådgivningen genom samarbetet mellan socialarbetare och psykologer.

Konsekvensen kan bli att familjer inte längre får tillräckligt stöd vid problem i parrelationen, skilsmässor eller vårdnadstvister. I lagförslaget konstateras också att det finns en jämställdhetsrisk: ”I och med avregleringen kan lågtröskelstödet i svåra familje- och skilsmässosituationer försvagas, vilket särskilt skulle drabba kvinnor samt andra personer i utsatt ställning.”

Familjerådgivningen minskar inte bara mänskligt lidande utan sparar också betydande samhällskostnader inom socialvård, sjukvård och rättsväsende. Enligt Nytkis (9.4.2026) uppgår sjukvårdskostnaderna för våld mot kvinnor till cirka 150 miljoner euro årligen. Om samhället vill bekämpa våld mot kvinnor måste vi stärka de tjänster som fungerar – inte försvaga dem.

Familjerådgivningen måste även i fortsättningen vara en lättillgänglig, trygg och specialiserad tjänst. Annars riskerar de mest utsatta att stå utan hjälp när de behöver den som mest.

Texten är skriven av Isabella Martin som är styrelsemedlem i Kvinnoförbundet i Esbo.

Programmet var:

Nils Torvalds: USA, Ryssland, Kina - EU:s och Finlands hotbild

Hanna Sayilir: Beredskap i Esbo - vad behöver vi veta?

Vi är glada över att närmare 50 personer kom på vårt evenemang. 
 

Den första förtroendevalda vi presenterar är Anne Ahlefelt, 48 år. Anne är ledare inom småbarnspedagogik och aktiv ishockeymamma.

1. Vilka förtroendeuppdrag har du? 

Jag är fullmäktigesuppleant i både Esbo stadsfullmäktige och Västra Nylands välfärdsområde. I Esbo är jag dessutom ersättare i stadsstyrelsen och funktionshinderrådet samt medlem i sysselsättnings- och integrationssektionen. I LUVN är jag också ersättare i nationalspråksnämnden och beredskaps- och säkerhetsnämnden. 

2. På vilket sätt kan du genom uppdragen arbeta för ett mer jämställt samhälle? 

Jag har alltid på mig jämställdhetsglasögonen i alla ärenden, men tycker nog att det kan vara speciellt viktigt att föra in detta tänk i arbetet kring sysselsättning, integration, beredskap, säkerhet och funktionshinder. Genom att konstant lyfta fram jämställdhetsaspekten i olika ärenden och beslut kan jag i alla mina förtroendeuppdrag påverka hur vi arbetar för ett mera jämställt samhälle.

3. Hur jämställt är Finland, på en skala från 1 till 10? 

Jag ger oss vitsordet 7-. Vi har nog ännu mycket att göra för att uppnå ett jämställt Finland.

4. Vilka är de största utmaningarna? 

Våld mot kvinnor och ojämställdhet på arbetsmarknaden. Här har vi stora strukturella problem som behöver åtgärdas på många olika sätt. Därtill får vi nog kämpa hårt mot bakåtsträvarna, som sätter käppar i hjulen för ett framåtdrivande jämställdhetsarbete.

5. Vilka tycker du att är de viktigaste målsättningarna för ett mer jämställt samhälle? 

Förutom det jag nämnt innan, så vill jag som pedagog och socionom, lyfta fram vikten av attitydfostran i ett tidigt skede. Vi behöver strategiskt och mångsidigt arbeta för jämställdhet inom småbarnspedagogiken och skolan. Det är här vi gör skillnad för framtiden.

Vår nästa förtroendevalda är Karin Cederlöf, 31, fullmäktigeledamot och jurist.

1. Vilka förtroendeuppdrag har du?

Jag är fullmäktigeledamot i Esbo och Västra Nylands välfärdsområde. Jag är också ordförande för SFP i Nyland. 

2. På vilket sätt kan du genom uppdragen arbeta för ett mer jämställt samhälle?

Både i Esbo och i välfärdsområdet kan vi göra mycket för jämställdheten. Det handlar om att stödja daghemmen och skolorna i att ge en bra grund inför livet för barn och unga, oberoende av kön. Inom vården kan vi bli ännu bättre på att ta itu med t.ex. våld mot kvinnor. 

3. Hur jämställt är Finland, på en skala från 1 till 10?

8. I många frågor är vi internationellt sett föregångare, men mycket kan ännu göras. 

4. Vilka är de största utmaningarna?

Marginaliseringen av unga män är ett problem vi inte lyckats tackla tillräckligt effektivt. Den breda förekomsten av våld mot kvinnor är också fortfarande en skamfläck för Finland. 

5. Vilka tycker du att är de viktigaste målsättningarna för ett mer jämställt samhälle?

Att kvinnor och män ska ha lika möjligheter att lyckas i livet och vara trygga. 

Anna Korhonen. Pol.mag. från Åbo Akademi. Jobbar som sakkunnig med språk på Statsrådets kansli. Till familjen hör man och 3 tvåspråkiga barn, samt en livlig katt. Gillar musik, sång, läsning, dans och stugliv

1. Vilka förtroendeuppdrag har du?

Jag är suppleant i nämnden Svenska rum i Esbo (besluter om bildningsärenden och svensk kultur) samt ordförande för en av Esbo SFP:s lokalavdelningar, SFP i Stor-Köklax rf.
 

2. På vilket sätt kan du genom uppdragen arbeta för ett mer jämställt samhälle?

Det vore viktigt att det kvinnodominerade läraryrket och de anställda inom småbarnspedagogiken får den uppskattning de förtjänar i form av tillräckliga och konkurrenskraftiga löner samt t.ex. yrkeskläder ersatta. Betalda yrkeskläder ifrågasätts i regel aldrig när det gäller mansdominerade branscher.  

Jag bör också vara medveten om hur olika beslutsärenden påverkar flickor och pojkar. Jag vill medverka till att skola och fritid är meningsfulla för barnen. Tyvärr tillbringar barnen idag en allt för stor del av sina liv på nätet där flickor möter utseendefixerat material, speciellt i de sociala medierna med ångest och psykiskt illamående som följd. Även pojkarnas nätmiljö är hård och de utsätts för våldsbejakande material. Jag är mycket glad över lagen om mobilförbud i skolorna och att Esbo stad, i samarbete med vårdnadshavarna, har valt att tolka den strängt.

Som ordförande i en lokalavdelning så kan jag förstås vara med och lyfta fram kvinnor i olika val. Kvinnliga politiker har tyvärr ofta en krokigare väg att gå än sina manliga kollegor. I min pro gradu-avhandling skrev jag en gång om kvinnliga och manliga presidentkandidater. Tyvärr är mycket av det aktuellt ännu idag. Kvinnliga politiker beskrivs ofta som oerfarna och får utstå kommentarer om utseende och kläder, medan manliga politiker beskrivs som effektiva, tuffa och erfarna.

3. Hur jämställt är Finland, på en skala från 1 till 10?

Högst 7. Det är otroligt att lönegapen mellan män och kvinnor inte har krympt på tio år! Och när det gäller våld mot kvinnor så kan vi inte, så länge vi är EU:s otryggaste land för kvinnor, kalla Finland särskilt jämställt.

4. Vilka är de största utmaningarna?

Att få upp lönerna i de kvinnodominerande yrkena. Att tillräckligt många kvinnor ställer upp och blir valda till olika beslutande organ. När det gäller våld mot kvinnor behövs mer förebyggande arbete och hjälp och stöd.

5. Vilka tycker du att är de viktigaste målsättningarna för ett mer jämställt samhälle?

Att det ska råda jämställdhet i maktfördelningen och ekonomisk jämställdhet. Att det sätts ett större fokus på kvinnors hälsa inom hälso- och sjukvården. Att pojkar och flickor ska kunna växa upp utan att behöva förväntas vara på ett visst sätt. Även pojkar ska få visa och uppmuntras att visa känslor medan flickor inte ska behöva uppfostras till ”duktiga flickor”.

Nästa förtroendevalda som vi presenterar är Nina af Hällström.

Nina af Hällström, Pol.mag. från Åbo akademi, Verksamhetsledare för SAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder rf
Gift, 5 vuxna barn och två barnbarn
Gillar att motionera och uppskattar stugliv i Snappertuna

1. Vilka förtroendeuppdrag har du?

Jag är fullmäktigeledamot i Esbo och i Västra Nylands välfärdsområde,
stadsstyrelsemedlem i Esbo, medlem i koncern- och lokalsektionen i Esbo,
ordförande för revisionsnämnden i Västra Nylands välfärdsområde, medlem i HUS nämnd för närservice- och integration och medlem i Kommunförbundets svenska delegation.

2. På vilket sätt kan du genom uppdragen arbeta för ett mer jämställt samhälle?

Genom att hålla jämställdhetsglasögonen på så att jag kan evaluera diskussionen och/eller besluten ur detta perspektiv och genom att aktivt lyfta fram kvinnors perspektiv i beslutsfattande.

3. Hur jämställt är Finland, på en skala från 1 till 10?

7-8

4. Vilka är de största utmaningarna?

Kvinnans euro är fortfarande mindre en mannens. Samma lön för
samma jobb fungerar inte. Ju mer krävande arbetsuppgifter
desto oftare får kvinna lägre lön än mannen. Kvinnor står också för en större andel av hemsysslor och vårdarbete än vad männen gör. Jämställdheten förverkligas inte.

5. Vilka tycker du att är de viktigaste målsättningarna för ett mer jämställt
samhälle?

Lika lön för lika arbete och införandet av mer diversifierade utbildningsstigar så att man kan komma bort från så kallade flick- och pojkyrken.

"Småbarnspedagogiken och i förskolan bygg upp en jämlik och stadig grund för alla barn för jämlikhet, delaktighet och kulturfostran redan i de tidiga åren. Finns det något mera betydelsefullt man kan arbeta för? Nej, säger jag. För det här är det bästa jobbet man kan ha. Och därför blir jag så ledsen då tidningar och social media främst fylls av negativa nyheter och diskussioner gällande småbarnspedagogiken. Då fokus ligger på t.ex. hus och väggar istället för allt det fina arbete som sker där innanför, har vi totalt missat poängen. Vi behöver se och lyfta upp det goda som görs för att alla barn ska få en bra start på sin lärstig."

På samma årsmöte hade även Anna Sofia Nevanlinnas motion upp: Säkerställ jämlik och tillgänglig gynekologisk vård för alla kvinnor!